lördag 19 januari 2019

#348

denna stålulls rulle har en speciell historia bakom sig
liksom detta röstkort som jag fann i min bröstficka på skjortan igår kväll
det betyder att denna skjorta inte har blivit tvättat
sedan den 9 september 2018
nu idag så har den tvättas !
men så här med facit i hand så var det en helt onödig röst av mig vart fall
och en onödigt tid att ta sig tid för denna dag 9 september 2018

men åter till denna stålull som jag köpte i början av 1980 talet
då jag höll på med rally sport
det fanns en kartong med , men den är borta
nu är det bara ullen kvar

ja hur ska jag börja !
men vi säger så här som cyckel handlaren sade i riddarhyttan 
då man gjorde upp om priset

Under delar av 1990 talet så hade vi en ny byggt plywood fabrik  här i skinnskatteberg
från stock till skiva
jag och en till skötte stocksvarven på det ena skiftet 
men i början så var det endast dagtid och vad jag minns så var det jag
som var och svarvade fram faner av den mesta tiden där

svarv maskinen var ifrån portland oregon usa 
och det var en stor och rejäl maskin ska ni veta
nu så har jag inte så många bilder från den
jag har just bara denna bild som är någorlunda av sig
här kan man se den ena stora chucken ovanför deras huvuden av besökare denna dag
och ovanför så ser man manöverhytten där man körde svarven från
och denna dag då kortet blev taget så satt jag och körde svarven

det kom en reparatör till fabriken en dag
han skulle serva in maskinen till 100% eller mer
han kom på en måndag och jag såg han på håll från hytten ovanför
kommande mot mig
han var kort i växten som mig ca 167-170 cm
men kraftig inte tjock men kraftig
senare märke jag att han var väldigt stark också

han var klädd i jeans med flanell skjorta med stjärnor på 
han hade hängslen och skärp på sig
och han rökte en pipa .

han hette van i förnamn och det var han som var mekanikern från portland usa

ute på barkplan på baksidan där stocken kommer in
den mäts barkas och läggs senare i värmande vattenbad 
innan den kommer in till svarven för svarvning

Van höll sig oftast i bakgrunden i början och han syntes inte till
så mycket
vi sade endast godmorgon till varande i början

till en dag då han såg mig göra ett stort misstag
vi hade en knivslip i ett maskinrum mitt i mot den stora svarven
där man slipade knivarna om vart annat
vi hade dubbla uppsättningar av knivar
och dom skulle bytas vid behov eller minst en gång per dag

men han såg mig bära dessa tunga knivar om jag inte minns fel så var det 4 stycken
av ca en meter var
men jag bar dom under armen och van fick se det

han ropade till mig och kom fram till mig
och han frågade vad jag heter
och jag sade mitt namn till han

han sade att jag bar kniven helt fel och han visade mig hur man ska bära kniven på rätt sätt
man ska bära den på utsidan av kroppen sade han och visade mig hur
han förklarade för mig hur olyckor har uppstått då man bar kniven på fel sätt
snubblar man på något med fötterna då man bär kniven under armen
ja vad händer då sade han till mig
jo man förlorar armen om det vill sig allra bästa sade han 
dessa knivar var som rakblad vassa.

efter detta första möte mellan han och mig så upptog det nått mellan han och mig
han märkte ju så klart att jag var en rookie på det hela 
och efter den stunden så blev vi ett team han och jag.

vi jobbade tillsammans i ca 3 veckor han och jag
och jag tror att vi gillade det tillsammans 
jag gjorde det i alla fall

han lärde mig massor av saker på hans sätt 
problemet var det var att jag inte kom så långt med min skolengelska 
eller min självlärda engelska för vad jag minns så läste vi inte så mycket språk
i den skolklass som jag gick i 
jag gick ju i en special klass för jag var ju lite speciell av mig 
brukar jag skoja om 
och jag gick ju enbart till klass 8...... nästan
sedan så blev det inga mera skola för mig

men han var ju inte dummare en så
han såg ju ibland att jag inte förstod vad han sade
men då visade han mig och han talade lugnare och saktare
han talade för den delen mycket bred amerikanska 
och det gillade jag.

mycket av det jag hade svårt med det var verktygen
hans verktyg var baserad på tum 
vi har millimeter 

en dag så villa han ha steel wool
alltså stålull för att putsa på knivarna 
han lärde även mig hur man slipade knivarna på rätt sätt
den finländska metoden var att använda en typ
likadan som fiskars knivslip fast en mycket större sådan

men det gillade inte van 
nej den förstörde kniven
vi ska skärpa kniven på mitt sätt sade han
han hade ett runt brynsten liggandes i en burk med diesel 
sedan så brynte man sakta sakta sig fram i cirkel rörelser fram över hela kniven
ibland så kom tummen i vägen och den började att blöda
men det kan hända även den bästa sade van till mig


men en morgon så villa han ha tag i stålull
och jag förstod inte vad han menade med steel wool 
vad kan det vara på svenska tänkte jag för mig själv

men på rasten då jag var hemma så kom jag på en sak nere i källaren
jag minns denna kartong som var gul i färgen
att det stod nått på förpackningen 

och jag gick ner och hämtade kartongen och visst stod det steel wool 
på kartongen och jag tog med hela kartongen till jobbet och till van

jag förklarade för han hur jag kom på det
och han skrattade och tycket det var bra jobbat av mig.

han hade kängor på fötterna 
han jobbade i jeans och med en skjorta med stora stjärnor på 
och han hade hängslen och ett brett läder skärp med ett spänne på

han bar på en skinnväska som han hade sin pipa och tobak i 
det var en speciell tobak från en butik där han bodde
det var 4 olika sorter tobak som var blandat tillsammans

han var mycket intresserad av jakt och natur
han hade många olika vapen hemma som han berättade för mig
han for mycket upp till gränsen till Kanada  för jakt och natur liv
han jobbade mest i Nordamerika som reparatör åt sitt företag
och var sällan eller aldrig utanför usa för jobb
han dotter var gift med en svensk kock 
det ser du väl och klappade sig själv på magen och skrattade

han tyckte att här i Skinnskatteberg där vi bor var väldigt vackert
här kunde jag också bo sade han
det ligger fint mellan två sjöar med mycket natur runt omkring

han tyckte Stockholm var allt för en stor stad av sig
men vacker.

han bodde på vårt bruks hotell då han var här och jobbade
jag kom och hämtade han varje morgon och jag körde hem han varje kväll
jag bjöd även hem han till oss
jag tyckte det var lite synd att han skulle vara själv på hotellet över en helg helt ensam.

utanför min familj och min släkt så har det inte vart så många som har betytt så mycket för mig
en av dom var vår officer då jag gjorde min militär tjänst
han var och blev en mycket bra chef över oss och mig
han kunde ta upp saker så man tänkte annorlunda än man gjorde då
sedan mötet med van 
vi trivdes tillsammans på nått sätt han och jag 
vet inte om vi tänkte lika han och jag
men vi synkade bra han och jag om saker och ting

den dagen han skulle åka hem igen var ju inte så kul minns jag
gör nu som jag har lärt dig sade han till mig så går det bra ska du se
vi skakade hand  och han sade so long  my friend 
i hans stora hand 
då kanske han var på 1990 talet ca 55-60 år

ja ett år gick och lite till fabriken hade bekymmer och det blev konkurs
jag blev utan jobb , men jag hade fixat ett nytt jobb

rätt som det var en dag så var jag till affären här i byn
jag parkerade bilen vid macken och gick till affären
vem tror ni jag fick se som var på väg in till affären
med två andra
jo den ena var van igen

jo vi blev glada att se varandra igen så klart och vi hälsade glatt på varandra igen
han hade kommit tillbaka igen med två andra kompisar
den ena hette curt minns jag och han var it expert 
fabriken hade skiftat ägare så nu var fabriken igång igen
med konstgjord andning 
det gick inte alls så länge
men han frågade vad jag gjorde nu då jag inte var i svarv hyttan som han hade hoppats
att jag skulle ha varit då han kom 
han tyckte det var synd att jag hade slutat för jag var den bästa sade han

tänk allt vad jag har lärt dig sade han 

ja han och hans kompisar åkte senare till hotellet igen efter affären
och det var den sista gången som jag såg van
jag brukade säga Van The Man till han
då vi jobbade tillsammans.

ja tänk vad en gammal upphittad stålulls rulle kan väcka upp en till gamla minnen igen.





4 kommentarer:

  1. ...years ago when I visited Portland, Oregon each summer I see trucks loaded with veneer sheets headed to a plywood factory.

    SvaraRadera
    Svar
    1. a very good building material
      strong and stable material

      Radera
  2. Svar
    1. Tack ska du ha Tony
      tänk på vad stålull kan få mig att minnas :-)

      Radera